Ett säkert vårtecken: Utanför riksdagen står Svenska Motståndsrörelsen och demonstrerar. Eller, ”demonstrerar” är fel ord. De poserar. En handfull män står blickstilla med flaggor och sköldar där det står något om ”kamp”. ”Kamphund”, kanske.
Inget tal, inga pamfletter. Bistra uppsyner. Solglasögon. Stråtrövarpannor formade genom generationer av inavel. På den största banderollen står det ”Landsförrädare, tag er i akt”. För att verkligen illustrera att de menar allvar är där en teckning av en hängsnara. För att verkligen illustrera hur mycket landsförrädarna ska ta sig i akt står där en man i puffig täckjacka och håller upp en hängsnara. Effektivt, om än extremt billig åskådliggörande.
Blackie satte inte ett barn utan huvud på omslaget till ”The headless children”. Han räknade kallt med att lyssnaren skulle greppa titeln ändå. Dessa rakryggade patrioter har inte samma förtroende för sina sympatisörers förmåga att koppla punkt A till punkt B.
Svenska Motståndsrörelsen är som en sångare som sjunger ”call you on the telephone” samtidigt som han formar handen som en lur mot örat. Vi fattar: Du ringer. Vi fattar: Ni ska göra processen kort med de av oss som fuckar svenskheten i baktutan.
Stående där på rikets absoluta turiststråk manifesterar Svenska Motståndsrörelsen en närvaro för det svenskaste av det svenska:
Rätten att få äta kebab, utan att för den skull behöva göra avkall på att en negerboll alltid kommer att vara en negerboll, för i helvete.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
1 kommentar:
Jag har aldrig fattat det där. Är det inte de individer som med hjälp av icke demokratiska metoder vill ta makten och tvinga fram saker och ting som vi i majoritet inte vill ha som är landsförrädare? Det torde ju ändå vara själva definitionen. Eller finns det nån slags bild av ett övernaturligt lands-jag vars vilja och rätta natur de har ensam tolkningsrätt på och anser att vi andra har skymfat?
Låter som vilka religiösa dårar som helst.
Skicka en kommentar